Old Kerry McKee

Tack! För det välkomnande tipset angående enmannabandet vi nämnde i det tidigare Göeborgsinlägget.

Den grymt musikaliska killen som spelade på Truckstop Alaska (Göteborg) i lördags heter Joakim Malmborg, kommer från Göteborg och går under artistnamnet Old Kerry McKee.

Med de båda fötterna spelar han tamburin, respektive baspedal och då samtidigt med sin gitarr i famnen och pricken över i:et är då munspelet som han även tillför.
Influenserna hör man tydligt komma från Bob Dylan och hans musik kan även liknas med artister som Wovenhand.
Trots hans unga ålder (24år) så får man känslan av en mörk och sorgsen själ och hans musik har ett klassiskt sydstadssound.

Hans hesa, lätt skrovliga röst ger en gåshud. Jag blev själv helt tagen av hans uppträdande, han har en fantastisk scennärvaro!


Gör dig själv en tjänst och kolla upp honom och missa för guds skull inte om han spelar i din stad!





Besök hans myspacesida där han har fler låtar: http://www.myspace.com/oldkerrymckee




Finally

Efter ett par dagar utan internet i den nya lägenheten har det äntligen kommit igång. FINALLY!
Men det för även med sig positiva saker med att vara totalt isolerad från omvärlden. De senaste dagarna har jag ägnat mig till att gå igenom mitt Itunes bibliotek, vilket tyvärr inte händer så ofta sedan Spotify kom till.

Jag skulle nu vilja bjuda på några godbitar från biblioteket. Först ut att rekommendera är det finska glamrock bandet Negative och med deras skiva Anorectic från 2006. Favoritspår på detta album: Glory of The Shame.

Vi fortsätter i samma genrer tycker jag och drar då till med Malmöbandet Nasty Idols album Cruel Intention från 1991. Favoritspåret på detta album är helt klart Alive N' Kickin som jag anser vara en riktigt grym pepplåt.

En annan skiva som är rätt så bra genomlyssnad är We Are Just As Welcome As Holy Wate med Punk N' Roll bandet Psychopunch från Västerås. Skivan är från 2008 och favoritspåren på denna platta är Straight Jacket Hell & Stranded (For Holly Ramone).

Sist ut att rekommendera för dagen är Rozzy Randall and The Rolling Bastards album First Blood från 2006. Och här tycker jag att ni ska lyssna lite extra på spåren Too Many Stones & Join The Ride.

Nu väntar jag på att lite händig arbetskraft ska komma så att jag kan få hjälp med att bygga ihop en av de nya stolarna som jävlats med mig (Ja, ikea), sedan blir det kanske en sväng ner till Bröderna Olsson (Garlic & Shots) på Folkungagatan där det ikväll är metalkväll.

/T

Doc lounge på södra teatern...

Doc lounge på södra teatern, kägelbanan kan stark rekommenderas. Vi möttes av trevlig personal, avslappnad stämning och en kall öl!

De hade radat upp bekväma sittplatser i form av stolar och inte helt förväntat saccosäckar framför en liten scen med en projektorskärm som visade introt till dokumentären samtidigt som det strömmade Hendrix låtar ur högtalarna.

 

Innan de satte igång den efterlängtade filmen bjöds det på en spelning av bandet Moa. Sångerska Moa har tidigare varit med i bandet Meldrum som har turnerat med Motörhead och de gav oss en version på sin favorit låt Damage case vilket var grymt bra!

Vi kommer skriva mer om dem och deras spelning på doc lounge senare men nu vill vi fokusera på the man of the evening nämligen Lemmy Kilmeister.

 

 

Lemmy som tidigare spelat med brittpopbandet the (rockin) vickers och det psykedeliskt inspirerande rockbandet Hawkwind har utvecklat en hårdrocksstil som inspirerat många av dagens stora artister och tack gode gud för det. Vem hade velat att personifikationen av rock n roll med sitt grymma basspelande, sin härliga attityd och sin snygga stil skulle stå här idag med prästkrage och kortklippta pottfrisyr spelandes poprock?

 

Dokumentärer består till stor del av studiospelningar, samarbeten med andra band och liveframträdande från hela världen men man får även följa Lemmy i hans ”vardagliga” liv.

Skildringen av en man sittandes vid en spelautomat drickandes whiskey på rainbow bar eller  hoptryckt i sin minimala och övermöblerade lägenhet på sunset strip är inte det man förväntar sig av en rockstjärna i LA men det gör att den blir så förbannat mycket bättre!

Här glamoriserar man inte rocklivet som mest bara är fyllt av missbruk och ensamhet utan man hyllar musiken!

Personligen har jag alltid lyssnat på Motörhead men aldrig har jag varit så hooked som nu.

Jag vill ha hans Rickenbacker bas, hans egendesignade boots och hans schyssta attityd!

/S


What.....?!

Sonisphere 2010 innehöll dyr öl, förjävligt väder och massa grymma band!

Jag blev helt lyrisk när jag såg att band som Heaven & Hell (grymt tråkigt att inte få se r.i.p Dio) Mötley Crue, Iggy and the stooges, Slayer, Iron Maiden och Alice cooper mm skulle spela i Stockholm och på samma dag!
Det var som sagt riktigt tråkigt med vädret och man kanske skulle ha taggat ner med ölandet men jag planerade redan då att det skulle bli ett återbesök 2011!

så nu sitter jag här år 2011 med bandlistan framför mig och...
Slipknot
In Flames
Mastodon
Mustasch
Airbourne
Dead By April
Kvelertak
Graveyard

....allt jag kan säga är What.....!?

/S



Nyare inlägg
RSS 2.0